Är jag egentligen gift?
Det här kåseriet om hur det är att gifta sig i Nicaragua skrev jag i juni 1989.
- Jaha, då gifter vi väl oss, sa E i januari.
- Men hur gör man då? undrade jag. I Sverige vet jag väl ungefär hur man gör, men här är vi ju utlänningar.
- Det måste dom veta på 'migración' för där har dom hand om alla utlänningsärenden. Dom vet säkert.
- Buenos días. Jo, det är så att vi ska gifta oss och nu undrar vi hur man gör.
- Får jag se era 'carnet' (id-kort), svarade den grönklädde pojken leende.
- Jovisst.
- Ni ska nog gå till 'alcaldían' (stadshuset), sa pojken fortfarande leende efter att ha studerat våra 'carnet'.
- Nej, ni ska gå till 'el juzgado' (domstolen), svarade oss en tjej leende efter att vi hade väntat en halvtimme i kön på 'alcaldían'
- Buenas tardes. Jo, det är så att vi ska gifta oss och nu undrar vi hur man gör.
- Får jag se era 'carnet', svarade tjejen på 'el juzgado'. Ni behöver 'partida de
nacimiento' och 'certificado de soltería' (personbevis). Och så ska ni komma hit igen med två vittnen när ni har ordnat papperna.
- Hej, sa jag på svenska ambassaden. Vi ska gifta oss och dom behöver ett intyg om att jag är ogift och ett om att jag är född. Kan ni ordna det härifrån?
- Jovisst, svarade mig Britta. Han är inte svensk, eller hur?
- Nej, italienare.
- Ja, för hade han varit svensk så hade ni kunnat gifta er här. Men visst kan jag ordna ett personbevis med vår kurirpost. Ring mig om några veckor.
- Buon giorno, sa E på italienska ambassaden. Vi ska gifta oss och jag behöver 'certificato di nascita' och 'certificato di stato civile'. Kan ni ordna det till mig?
- Nej, det går inte, svarade ambassadtjänstekvinnan.
- Sono io, E. Jag ringer från Nicaragua. Mamma, kan du ordna 'certificato di nascita' och 'certificato di stato civile'? Du kan lämna papperna till P som är där på semester och kommer till Nicaragua igen i februari.
- Det är Susanne igen, sa jag på telefon till Britta. Hur är det med mitt personbevis? Har det kommit än?
- Nej, det har det inte.
- Nähä, men i alla fall så undrar jag om ni kan skriva en översättning till spanska?
- Nej, men vi kan skriva ett intyg på spanska om vad det står.
- Det är bra. Med stämpel?
- Javisst.
En och en halv månad senare fick jag mitt personbevis och ett stämplat intyg på spanska. P kom tillbaka från Italien med E:s papper, på italienska.
- Buon giorno, sa E igen på italienska ambassaden. Jag undrar om ni kan översätta de här papperna till spanska eller skriva ett intyg om vad det står?
- Ja, vi kan göra en översättning, men det kostar 180 000 córdobas.
- Aldrig att jag betalar så mycket, sa E till mig. Tror du inte att nicaraguanerna förstår vad det är för papper fast det är på italienska?
- Jo, det kanske dom gör, svarade jag.
- Jag tycker vi försöker.
- Vad håller ni på med egentligen? undrade N som var med oss på ambassaden för att ordna nytt pass. Det är väl aldrig så att ni ska gifta er?
- Joo, svarade vi. Det är nog så. Och du är den första här som får reda på det.
- Men grattis då! sa N och kysste oss på kinden.
- Och så är du utsedd till vittne.
- Nej, vad kul det ska bli! Då ska jag ha på mig min rosa klänning. Och du Susanne, du måste ju ha en vit klänning.
- Måste jag?
- K, du måste följa med oss till 'el juzgado' för dom har ringt och kallat dit alla utlänningar, sa N, E och jag till K på hans jobb dagen efter.
- Jaha, vad gäller det?
- Det sa dom inte, bara att du måste komma nu.
- Buenos días, sa vi igen på 'el juzgado'. Nu har vi papper och vittnen här.
- K, viskade E. Vi ska gifta oss och du ska vara vittne.
- Nej, det är inte sant!
- Jo, det är det.
- Men då får man ju gratulera så mycket, sa K och kramade om oss.
- Tackar så mycket. Men skriv nu under här på att du har känt oss i fem år och att du vet att vi inte är gifta sen tidigare.
- Nu ska ni ta med de här papperna till 'MINT', sa tjejen på 'el juzgado'. Och sen kommer ni tillbaka för att bestämma datum.
- Buonos días, sa vi på 'el juzgado'. Här är papperna från 'MINT'.
- Ja, och när hade ni tänkt gifta er?
- Vi hade tänkt oss den 21 mars.
- Låt se. Det är i 'semana santa' (påskveckan). Nej, det går inte för då har vi stängt.
- Den 1 april då?
- Nej, det är en lördag och då jobbar vi inte.
- Den 31 mars?
- Ja, det går bra. Ska vi säga kl. 11?
Så kom Dagen och vi gjorde oss fina. E och jag satte oss på motorcykeln och N och K på vespan och så for vi tutande iväg på Leóns gator till 'el juzgado'.
- Aaagua helaaada (kallt vatten), ropade försäljerskorna bland alla brottslingarna som skulle dömas samma dag.
- Först ska jag skriva en akt, sa tjejen till oss. Ni får vänta en stund.
Efter en timmes väntan gick vi så in i ett litet, litet rum där akten lästes upp.
- Sträck upp högra handen och säg 'sí', sa den kvinnliga domaren till mig och E.
- Sí.
- Och så skriver ni under här. Vittnena också.
- När ni får barn, kan ni väl ge det ett spanskt namn, sa domaren leende. Det är svårt att skriva alla utländska namn. Lycka till!
Och så klickade alla kameror och vi gick ut och blev överhöljda med risgryn. Vi tog motorcykeln och vespan och körde runt i Leóns centrum. Tog kort vid katedralen och pratade med C som säljer läsk. Fest på kvällen och så på måndagen gick E till 'alcaldían'.
- Buenos días. Jag vill registrera ett äktenskap. Det här pappret fick vi på 'el juzgado'.
- Gå till luckan där och betala 1000 córdobas och så kan ni hämta vigselbeviset på onsdag.
- Är vi gifta nu? undrade jag.
- Ja, men vi måste legalisera äktenskapet i Sverige och Italien också, svarade E.
- Hej, sa jag till Katarina på svenska ambassaden. Vi ska legalisera vårt äktenskap.
- Då måste ni först gå till 'MINEX' där dom ska skriva på att vigselbeviset är autentiskt.
- Var ligger 'MINEX'?
- Vid italienska ambassaden.
- Ja, det vet vi var det är.
- Buenas, sa vi till en polis. Kan ni säga oss var MINEX ligger?
- Sí, sí, jag vet. Jag hoppar in i bilen så visar jag er vart ni ska köra.
Och så visade polisen oss till 'MICONS'.
- Nej, här är det inte, sa vi och körde tillbaka polisen.
- Nej, vi kan inte skriva på, sa tjejen i luckan på konsulära avdelningen på 'MINEX'. Först måste ni ha en namnteckning från 'Registro Civil'.
- Teresa, var ligger 'Registro Civil'? frågade jag på svenskhuset i Managua.
- Vid 'MED'.
- Buenos días, sa vi på 'Registro Civil'. Vi ska legalisera vårt äktenskap och behöver en namnteckning härifrån.
- Vänta ett tag ska jag fråga. Nej det är inte här. Ni ska åka till 'Registro Central' vid militärsjukhuset.
- Buenos días, sa vi på 'Registro Central'. Vi ska legalisera vårt äktenskap.
- Gå till luckan på andra sidan gatan och köp 'timbres' (ungefär som frimärken) för 5000 córdobas och kom sen tillbaka.
- Här får ni en lapp, så tar jag vigselbeviset, sa tjejen till oss efter att vi betalt 5750 córdobas. Kom tillbaka på måndag så är det klart.
På tisdagen åkte E till Managua och hämtade vigselbeviset och for sen till 'MINEX', betalade 20 000 córdobas för 'timbres' och lämnade kvar papperet där. Jag ringde svenskhuset och bad att någon skulle hämta det.
- Hej AK, sa jag på telefon från León. Är det någon som har hämtat vigselbeviset på 'MINEX'?
- Nej, det gick inte för du hade glömt ge mig kvittot.
- Ojdå, men då tar jag med mig det till landgruppsmötet.
Nästa gång jag kom till Managua låg vigselbeviset i mitt fack och jag gick till ambassaden igen.
Hej Katarina! Jag tänkte bara fråga om det går lika bra att jag tar med mig vigselbeviset till Sverige och legaliserar äktenskapet där?
- Nej, vi måste ha det här. Det kostar 16 dollar, men om du inte har det nu, kan du betala när du kommer och hämtar det.
- Nej men hej, sa jag till I från Estelí som också befann sig på ambassaden. Vad gör du här?
- Jag ska bara legalisera vårt äktenskap.
- Ojdå, men då gör du så här: Först.....
Jag åkte tillbaka till León och sen var det E:s tur att åka till Managua. Han hämtade vigselbeviset och betalade 16 dollar på svenska ambassaden och åkte sen till italienska ambassaden.
- Buon giorno. Jag ska legalisera vårt äktenskap.
- När och var är din hustru född?
- I E i Sverige, nån gång i januari. jag kommer inte ihåg datumet.
- Men ring då hit i morgon när du har frågat din fru.
- Ja, nu har jag frågat henne, sa E på telefon och berättade när jag är född. När kan jag komma och hämta vigselbeviset?
- Hämta? Nej, det skickar vi till Italien och sen får ni ett kvitto när allt är klart.
Ja, och nu har vi inte längre något äktenskapsbevis.
Och så var det ju så att när K skulle ta kort med min kamera den 31 mars så bytte han film och den hakade aldrig fast ordentigt, så det blev inga kort på den filmen. Filmen innan tog han slut och det var en svart-vit film så den tog jag med till svenskhuset för att framkalla. Jag använde en framkallningsdosa vars lock skulle vändas. Det gjorde nu inte jag så det kom ljus på filmen och den blev alldeles svart.
Så nu undrar jag: Är jag egentligen gift?
Artiklar: