Costa Rica-besök och arbete

León 28/9 -88

Hejsan!

Sitter här i mitt rum på kvällskvisten i skydd från det kraftiga regn som kom för ett par minuter sen. Klockan är mycket och jag borde väl gå och lägga mig, för jag är fruktansvärt trött efter de senaste veckorna av hårt jobb, men i morgon far A härifrån till Managua och kan ta med brev till Sverige eftersom vår koordinatör åker till Stockholm på lördag.

......

Den 12 - 14 september tog jag semester och for till San José i Costa Rica, där en stor rockkonsert anordnades. Kompisar här hade ordnat biljetter och kom och frågade om jag ville följa med. Egentligen hade jag alldeles för mycket med jobbet, men min chef tyckte att jag gott kunde ta två dagar ledigt, så jag for iväg. Det var nästan en kulturchock att komma dit och se alla välfyllda affärer, fina bilar, bra vägar osv. Efter nästan nio månader i Nicaragua har man hunnit vänja sig av med all kommers och jag längtade faktiskt hela tiden tillbaka till Nicaragua. Jag kände mig nästan som om jag var född i ett u-land och för första gången såg ett industrialiserat land. Det sägs att Costa Rica är Centralamerikas Schweiz, men det har sina avigsidor också. Vi bodde hos en svenska som jobbar för en volontärorganisation som heter Svalorna. Hon jobbar med salvadoranska flyktingar och berättade mycket om hur de inte har rätt att jobba politiskt. Även costaricaner på vänsterkanten blir förföljda och är väldigt bevakade. Officiellt har Costa Rica inga militärer, men poliserna får ta den rollen i stället. Här i Nicaragua finns ju också salvadoranska flyktingar och även om de inte har så mycket hjälp ekonomiskt så får de i alla fall organisera sig och delta i det politiska livet. Jag har nyligen lärt känna en italiensk fotograf som varit i El Salvador från och till sen 1980 och han tror att det när som helst kommer att hända något drastiskt där, kanske revolution som här.

Jobbet ja, det går bra som vanligt. Har precis slutfört fler fysikkurser runt om i regionen och det har gått toppenbra. Men det är dryga dagar, har stigit upp kl. 4.30 på morgnarna och kommit hem vid 19.30 och stupat i säng. Det är resorna som tar sån tid. Oj, nu gick strömmen - det skrällde till ordentligt av åskan. Men nu har jag jämt några stearinljus stående på bordet. Så du förstår kanske att jag inte har hunnit med att skriva brev på sistone.

Nej, jösses vad jag gäspar nu.

Kram från Susanne