Framsidan Innehållssidan Kontakt: ompio57(snabel-a)gmail.com

Senast ändrad 2006.07.18

Nicaraguas flagga

 

När Nicaragua på 1500-talet blev koloniserat av spanjorer och engelsmän, bodde här en ursprungsbefolkning tillhörande mayaindianerna. Spanjorerna slog sig ner på Stillahavskusten medan engelsmännen la beslag på Atlantkusten. De två delarna av landet har alltid varit isolerade från varandra. Liksom resten av Latinamerika blev också Nicaragua självständigt från Spanien på tidigt 1800-tal.

Under 1800-talet och tidigt 1900-tal stod den politiska makten mellan två politiska partier, de liberala och de konservativa. De bytte av varandra med jämna mellanrum. USA:s inflytande i landet ökade allt mer fr.o.m. mitten av 1800-talet. En amerikansk sjörövare vid namn William Walker lyckades under ett år, 1856, bli Nicaraguas president.

På sent 1920-tal lyckades en av liberalerna samla en liten gerillaarmé som bestämde sig för att på alla sätt få slut på USA:s makt. Mannens namn var Augusto César Sandino. Sandino var framgångsrik, men inte tillräckligt stark för att stå emot USA:s illasinnade lurendrejeri. USA hade fått en marionett i form av Anastasio Somoza, som lurade in Sandino till förhandlingar och sedan lät döda honom efter att låtsas ha gått med på Sandinos krav. Somoza blev strax efter detta enväldig president.

Nu började en mörk tid för Nicaraguas befolkning. Somoza-släkten la under sig i stort sett all verksamhet i landet, 25 % av marken tillhörde Somoza och de allra flesta industrier ägdes av honom och hans släkt. När Nicaragua 1972 drabbades av en stor jordbävning som ödelade huvudstaden, la Somoza beslag på all den hjälp som kom in från utlandet och Managua blev aldrig återuppbyggt utan ruinerna står ännu idag kvar, nu som bostäder åt stadens många fattiga.

Förstås så uppstod så småningom ett stort motstånd bland befolkningen mot den diktatur som rådde. I universitetsstaden León diskuterades i studentkretsar på 1960-talet hur motståndet mot Somoza skulle organiseras. FSLN:s flagga Så grundades FSLN, El Frente Sandinista de Liberación Nacional (Den sandinistiska fronten för nationell befrielse) av Carlos Fonseca och Tomás Borge. Båda fick under långa tider sitta i fängelse p.g.a. sin uppmaning att ta till vapen mot diktaturen, men efter många strider mot Somozas Guardia Nacional tågade sandinisterna som segrare in i Managua den 19 juli 1979.

En av de första uppgifterna som sandinisterna tog tag i var en alfabetisationskampanj som lyckades få ner analfabetismen från drygt 50 % till ca 10 %. Mural från alfabetiseringskampanjen Denna kampanj belönades av UNESCO. Sandinisterna lyckades till en början ena många olika politiska inriktningar till en provisorisk regering, men efter en tid uppstod kontroverser och en del drog sig ur regeringen. USA var inte sen att utnyttja situationen och tog sig an uppgiften att beväpna de som inte var överens med sandinisterna om hur politiken skulle bedrivas.

Resultatet av USA:s inblandning blev ytterligare ett långvarigt och grymt inbördeskrig mellan contras och sandinisterna, ett krig som förödde landet på många sätt, nu när man i allra högsta grad behövde samla sig för att bygga upp och reparera.Kvinnomilitärer Trots allt införde man fri sjukvård och utbildning till alla, polion utrotades genom vaccinationskampanjer och dödsstraffet avskaffades. Hjälpen utifrån strömmade in och så även biståndsarbetare som ville hjälpa det lilla centralamerikanska landet att bli fritt från USA:s inflytande.

År 1984 anordnades för första gången fria val och sandinisterna behöll makten, även om valet bojkottades av högerpartierna. Sergio Ramírez och Daniel Ortega President blev Daniel Ortega, en av de sandinister som deltog i revolutionen. Kriget fortsatte och ledde till ransonering och stängning av motståndets dagstidning La Prensa, vilket orsakade stor diskussion i omvärlden och tidningen tilläts snart att ges ut igen.

Vid nästa allmänna val, 25 februari 1990 befann jag mig i landet och kunde på nära håll följa vad som skedde. Valarbetet och själva valet övervakades av FN-observatörer och OEA (Organisación de los Estados Americanos). Valkampanjerna avlöste varandra och stora demonstrationer organiserades av både sidor. Violeta Barrios de Chamorro Oppositionen mot sandinisterna samlades i UNO (Unión Nacional Opositora), som bestod av 14 olika partier från liberaler till yttersta högern. Deras presidentkandidat blev Violeta de Chamorro, änka efter La Prensas ansvarige utgivare Pedro Joaquín Chamorro, som avrättades av Somozas nationalgardister 1978.

Den sista stora valmanifestationen stod sandinisterna för i Managua någon kväll före valet. FSLN uppmanar befolkningen att rösta Stämningen bland alla deltagare var optimistisk. Visst skulle sandinisterna vinna, det var ingen som trodde något annat. Som vi nu vet blev det inte så: Violeta blev Centralamerikas första kvinnliga president.

Den nya regeringen tillträdde i april 1990 och rumsterade om rejält överallt. Läroplanerna i grundskolan t.ex. skrevs om totalt och man brände bl.a. skolböcker som tryckts med hjälp av svenskt bistånd. Så småningom infördes avgifter för både skola och sjukvård. Mark som tagits från somozister och delats ut av sandinisterna till bönder och kooperativ, beslagtogs och gavs tillbaka till de förra ägarna som kom tillbaka från sin exil i Miami. Vid ett besök i december 1992 kunde jag notera förändringar som prostitution, fler gatuförsäljare (dvs. större arbetslöshet), fler tiggare och barnarbetare i gatubilden och ökade kostnader för sjukvård och utbildning. Analfabetismen uppgavs ha ökat till ca 30 %.

Ytterligare ett allmänt val ägde rum 1996 då Arnoldo Alemán blev utsedd till president. Han blev senare anklagad för korruption och narkotikahandel. Sandinisterna är splittrade och Daniel Ortega är anklagad för incest.

Hösten 2000 organiserades kommunalval och de vanns i många kommuner av sandinisterna, även i huvudstaden Managua. Den 4 november 2001 anordnades åter igen presidentval. Valet var mycket jämnt och vanns med knapp marginal av liberalen Enrique Bolaños över Daniel Ortega, som åter ställde upp. Enrique Bolaños är en f.d. somocist som satt i fängelset i Tipitapa på 80-talet. Om detta fängelse kan du läsa i ett av breven jag skrev hem efter ett besök där.

November 2006 blir det åter val och sandinisterna är mer splittrade än någonsin.

 




Nicaraguasidorna Karta Nicaraguas geografi Nicaraguas religion
Nicaraguabilder Volontärarbete Breven hem Vattentankar
Andra volontärer Artiklar Nicaragualänkar