Framsidan Innehållssidan Kontakt: ompio57(snabel-a)gmail.com


 

Kylskåpsolycka, amöbor och regnigt rum


León, 31/7 -89

Hejsan mamma!

Nu är vi tillbaka i Nicaragua och León och det känns faktiskt skönt. Klockan är snart halv nio på kvällen och jag sitter vid bordet i vårt rum, som vi har ändrat om lite nu. E ligger i sängen och har det väl inte alltför bra eftersom det hände en olycka idag. Vårt stora kylskåp slutade fungera igår kväll och idag på lunchen gav sig E på det för att försöka hitta felet. Jag låg i sängen och tog min lilla siesta efter lunchen. Jag vaknade av oväsen utanför. Han hade skruvat loss skruven till rörsystemet som innehåller ammoniak och en stråle sprutade rakt in i ena ögat. Som tur var for han direkt till tvättstället och sköljde ur ögat så gott det gick. Men han hade jätteont och kunde inte se ordentligt. Jag gick iväg med honom till en ögonspecialist som M sa är duktig. Han sov sin siesta, men jag lyckades blidka kvinnan som tog emot så att hon väckte honom och bara en halvtimme efter olyckan hade hänt så fick E hjälp. Doktorn droppade i något så att värken försvann och tittade sen ordentligt i ögat och det verkade som om bara den yttersta hinnan blivit skadad. T.o.m. jag såg att den var liksom hopskrynklad. Doktorn droppade i ytterligare något och tvättade ögat ordentligt och satte en lapp för och så fick vi ett recept på antiinflammatoriska tabletter. På onsdag ska han dit igen och ta bort lappen. Jag hoppas verkligen att det inte har blivit några större skador, så att han kan se igen. Just nu mår han väl hyfsat, värken har släppt, men kommer tillbaka om han öppnar andra ögat, så nu ligger han och blundar och vill inte ens ha lampan tänd. Jag är allt lite orolig för honom. Men doktorn verkade i alla fall kunna sina saker, även om utrustningen han hade var väldigt omodern.

Förutom det som hänt idag så mår vi bra. Jag har nog blivit kvitt alla amöborna för magen känns bra och fungerar ordentligt. Två av mina semesterveckor blev strukna när jag sa att jag varit sjuk i Italien. En av de sista dagarna hade jag t.o.m. feber. Det var allt några starka tabletter de gav mig i Lund.

Här i Nicaragua har man också hunnit fira 10-årsjubileet av revolutionen och det lär ha varit något fantastiskt. K säger att nu är han mer sandinist än någonsin. Dollarkursen har åter igen stannat upp. När vi åkte stod den på 24 000 córdobas, nu är den 25 000. Inflationen för juni låg på drygt 60%, men nu i juli är den endast 9%, något som man skryter väldigt över.

Hemresan gick bra. Alla magneter stoppade vi i handbagaget. Ryggsäckarna och en kartong vägde 43 kg, men vi slapp betala övervikt. Flyget landade en kvart för tidigt och ingen mötte oss. Jag ringde till Casa Sueca, men ingen kunde komma, så vi tog en taxi. En natt tillbringade vi i Managua innan vi fick skjuts med C till León.

K har under tiden vi varit borta bestämt sig för att förlänga sitt kontrakt, men dessemellan ska han studera mer om nim, sex månader i Sverige. B har kommit tillbaka från Tyskland och Thailand och verkar lite piggare än när hon for. M och hennes barn mår bra.

I vårt rum regnar det in mer än någonsin. De två första dagarna här regnade det i stort sett utan uppehåll och golvet täcktes av vatten. Det är därför vi har möblerat om också. Taket nära fönstret läcker som ett såll. Hyresvärden vägrar reparera, så vi har bestämt oss för att inte förlänga kontraktet ytterligare. Det verkar inte vara alltför svårt att hitta hus nu. Dessutom vet M allt som händer i León och känner massor av människor. Kontakter har vi verkligen numera.

Nu tror jag att jag ska göra E sällskap i sängen för mina ögon svider av trötthet. ha det så bra.

Kram, Susanne och E

P.S. Säg till J att sätta flygpostmärke på breven som går över Atlanten. Det hon skickade i mars kom nu, med båt! D.S.



Nicaraguasidorna Förra brevet Nästa brev Alla brev