Framsidan Innehållssidan Kontakt: ompio57(snabel-a)gmail.com


 

Spanska, presidentkontakt, fängelsebesök och äventyr i lera


León, torsdag 13/10 -88

Hejsan lilla mamma!

Tackar för brevet från den 29/9, som jag fick i måndags. Det var väl nästan rekord i snabbhet. I måndags fick jag också ett paket från K och B med bok och kassett, postat i början på juni!

......

Här talar man spanska med något som kallas 'voseo', dvs i stället för 'tú' säger man 'vos' och verbböjningen får alltid betoning på sista stavelsen och utan diftong. 'Vosotros'-formen används över huvudtaget inte alls i Latinamerika, så den kan du glömma på en gång. Jag får alltid tänka efter ordentligt om jag ska använda den. Andra ord som kan var bra att kunna:

'adios'
betyder inte bara adjö, utan det säger man också när man möts på gatan.
'chele, chela'
säger man till alla som inte har mörkt hår som nicaraguanerna, kan väl översättas med blond, blondin, men stämmer inte helt.
'estoy arrecho, arrecha'
jag är förbannad
'estoy encachimbado, encachimbada'
jag är ännu mer förbannad
'el chunche'
saken, kan vara vilken sak som helst, som man inte vet riktigt vad den heter.

Några djur:

'el chancho, la chancha'
grisen
'el chompipe'
kalkonen
'el garrobo, la iguana'
iguanödlan

Dessa ord tror jag är typiskt nicaraguanska och används mycket. Nog med spanska nu.

Ja, det verkar kanske lite konstigt att jag ber dig ta med kaffe, när det finns så mycket kaffe här. Det är så att det mesta går på export och man blandar ut det som säljs i landet med majs och dessutom kokar man kaffet, bryggkaffe finns inte. På 'dollis' kan man köpa Presto-kaffe , dvs. snabbkaffet som också säljs i Sverige och så finns det också rent kokkaffe. Har man kontakter kan man utanför 'dollis' få tag på rent kaffe och även hela kaffebönor som man kan rosta och mala själv. I förrgår på jobbet blev jag faktiskt bjuden på sånt kaffe. Min ostlängtan har gått över nu, så det behöver du inte köpa. Det finns, har jag upptäckt, några få ställen där man kan få tag på riktigt god ost, även om den är lite dyrare än den vanliga 'cuajadan', den salta färskosten. Men jag har upptäckt att om man köper rökt 'cuajada' så märks inte saltsmaken så mycket, utan den kan t.o.m. vara riktigt god. En annan specialitet som jag har ätit mycket på sistone är 'tortilla con crema', dvs. majstortilla som man bryter av och doppar i grädde. Grädden här är lite salt och väldigt tjock. Den påminner lite om gräddfil.

I onsdags förra veckan for jag till Managua för att vara med på diskussioner om nästa års kursplan för 10:e klassen. Det höll på i två dagar och sen stannade jag kvar till måndag kväll. På fredagen hjälpte jag till att ordna en utställning, som vi hade i helgen tillsammans med en massa andra olika organisationer som arbetar här. Det var en stor tillställning som anordnades på en plats som heter 'La Piñata'. På lördagskvällen kom Daniel Ortega och höll tal och sen gick han runt bland alla stånden. TV var med och filmade. Kändes allt lite konstigt att stå så nära presidenten. Han fick också smaka på köttbullar och glögg som vi bjöd alla på.

På måndagen ordnade SVS och UBV ett fängelsebesök till Tipitapa strax utanför Managua där ca 80 % av fångarna är gamla somocister och contras. Det var stor skillnad mot mitt fängelsebesök i Chile förra året. De fångar som vill, deltar i program med arbete och studier. De får samma lön som motsvarande arbete utanför fängelset skulle gett. Det finns verkstäder för möbeltillverkning, skrädderi och skomakeri. Vi besökte också en annan del inom fångvården som är sista anhalten innan de blir släppta: en gård som fungerar som ett kooperativ och fångarna är helt ansvariga för produktionen där. Dessutom är gården alldeles öppen och de kan när som helst rymma. Man kan studera på kvällarna med hjälp av medfångar, har kulturella och sportsliga aktiviteter och man går verkligen in för att återanpassa folk. Kritiker kan kanske säga att det handlar om indoktrinering, men då tänker de inte på att det är frivilligt att delta i programmen. Många gamla somocister sitter faktiskt i sina celler, upprätthåller sin militära rangordning och får göra det i fred. Andra väljer att lära sig läsa och skriva och studera för att komma ut i frihet med ett yrke. Nicaragua har totalt drygt 8000 fångar, varav knappt hälften är s.k. politiska fångar. Jag fick också tillfälle att prata med den advokat som under Somoza-tiden dömde Tómas Borge till 150 års fängelse. I nästa nummer av 'Nyheter från Latinamerika' kommer en intervju med honom som en UBV-volontär har gjort.

Under de här dagarna bodde jag för ovanlighetens skull inte på Casa Sueca, utan i ett hus på Linda Vista i norra Managua, där det bor två svenskar och en nicaraguan. Det var kul att bo där. F ordnade med fest på fredagskvällen med en massa jobbarkompisar. Dessutom spelar han i ett band och de kom och också spelade. Riktig nica-fest blev det med mycket rom, men bara en blev så där riktigt full. Resten höll i gång och dansade ordentligt.

Igår var jag på skolbesök till Larreynaga, sammma skola som jag tidigare skrivit om, dit jag fick gå i den heta solen en av de första dagarna i León. Nu hade jag SVS:s Toyota-jeep och det är fortfarande regntid. Jag åkte dit med en jobbarkompis från Malpaisillo. Strax innan jag kom fram till skolan lyckades jag köra fast i den halvmeterdjupa leran som bildats av allt regnande. Trots fyrhjulsdrift och lågväxel lyckades jag inte komma loss. Grannskapet samlades runt om och vi hjälptes åt att försöka sätta stenar framför hjulen, men de bara sjönk ner och jag fick inget fäste. Till sist kom en oxkärra och med hjälp av bogserlina och draghjälp från de två oxarna kom vi loss. Vid middagstid regnade det ordentligt och på eftermiddagen när vi skulle köra hem valde vi en annan väg med mindre lera - trodde vi. Det gick inte bättre nu, åter igen körde jag fast i den tjocka, lösa leran och nu fanns inga oxkärror i närheten. Men med hjälp av stenar och folk som puttade på bilen kom vi loss. Och så satte det igång att regna igen och vi hade en knapp mil lerväg framför oss innan den asfalterade landsvägen. Vägen visade sig ha förvandlats till en flod. Livrädd för att fastna gasade jag på ordentligt och vi hoppade upp och ner inne i bilen när jag forsade genom vattnet, eftersom man inte ser var alla hålen är. Vattnet strömmade också in i bilen, men vi klarade faktiskt det. Men hade jag inte kört så fort så hade vi inte klarat det, utan blivit fast i lervattnet. Du kan tro jag var nervös. Och innan regntiden är slut tänker jag inte ge mig iväg till Larreynaga igen.

Nej, nu är jag trött och kommer inte på mer att skriva så jag säger hej då.

Kram från Susanne

P.S. Den 6/11 kommer en annons in i Dagens Nyheter, som stöder Nicaragua. Jag ska finnas med bland undertecknarna. D.S.



Nicaraguasidorna Förra brevet Nästa brev Alla brev