Framsidan Innehållssidan Kontakt: ompio57(snabel-a)gmail.com


Klicka på bilderna för att se dem i lite större format!

Sköldpaddorna - våra husdjur i Casa Acra.

Sassa äter på marknaden i León.

Fysikkurser, lönesänkning och restauranger


13/8 -88, lördag kväll

Jag fortsätter väl att skriva lite till. Jobbet kom emellan.

Jobbet ja, nu har vi slutfört de fysikkurser för lärarna i regionen till vilka jag fick pengar från SVS. Under sex dagar for vi runt till Somotillo, Chinandega, Chichigalpa, Nagarote, León och El Sauce och undervisade totalt 50 personer om experiment i årskurs 7. Det var jag och en jobbarkompis som planerade och genomförde kurserna. Vi hade skrivit och fått upptryckt ett kompendium med 25 enkla experiment, som lärarna fick jobba med. Det blev en succé enligt utvärderingarna som de gjorde. Men det var jobbiga dagar. T.ex. dagen vi åkte till El Sauce:

Kl. 3.45
stiger jag upp.
Kl. 4.30
står jag och rycker i grinden till garaget där vår jeep står på nätterna. Jag vet inte att de öppnar först kl. 5.
Kl. 5.00
kommer en sömnig karl med släpande steg och öppnar långsamt garagegrinden och jag kör bilen hem för att packa in labmateriel som används vid kursen.
Kl. 5.10
plockar jag upp en jobbarkompis vid utfarten från León.
Kl. 5.40
plockar jag upp ytterligare en jobbarkompis i Chinandega.
Kl. 6.20
står jag vid utfarten från Mina El Limón och väntar på två lärare som inte kommer.
Kl. 6.40
kör vi vidare mot Malpaisillo där jag plockar upp ytterligare en jobbarkompis och en lärare.
Kl. 7.55
anländer vi till El Sauce och kursen sätter igång med totalt 12 deltagare. Det finns varken ström eller vatten på skolan, så vi får in vatten i två stora hinkar, eftersom det behövs vatten till experimenten. Under dagens lopp bjuds lärarna på 'fresco' och lunch för de pengar jag fått från SVS.
Kl. 15.30
slutar vi och alla är nöjda. Vi packar in i bilen.
Kl. 16.00
kör vi iväg. Tar vägen om Chinandega och släpper av jobbarkompisar därifrån.
kl. 18.30
är jag hemma, ordentligt trött.

Ja, det var dryga dagar, men jag kände verkligen att jag gjorde nytta. Tyvärr var det problem att meddela alla lärare. Telefon är inte lika vanligt här. Dessutom slarvade en del folk som hade i uppgift att meddela dem. Därför gick jag en dag upp till högsta chefen på MED i León för att prata om hur man skulle lösa de här problemen. Vet inte om det ger resultat till nästa gång. Men så mycket är säkert, att mina tre olika chefer ser mycket positivt på vad jag gör och försöker hjälpa mig på alla sätt och vis.

Förra månaden under några dagar var också folk från MED i Managua här för att prata om årskurs 4:s (gymnasieskolans årskurs 1) kursplaner, som ska göras om. Jag visade vårt kompendium för chefen från Managua som var imponerad. Det är helt otroligt så stort inflytande jag har här, nästan så jag skräms ibland och tänker att tänk om det blir alldeles fel det jag gör.

Senare ska jag också få bidrag från SVS för att köpa in lite fysikmateriel till de mer än 20 skolor i regionen som inte har någon labutrustning alls. Termometrar, magneter och dylikt, som är svårt att få tag på här.

Oj, oj, vad pennan flög iväg igen. Och det lär väl bli mer innan brevet kommer iväg till Managua. Det är inte så ofta jag är där numera.

Idag har jag haft en slö dag. Var som vanligt vaken vid sex. Då började det också regna och höll på till klockan tio. Låg och läste så länge och sen gick jag ut och handlade frukt och grönsaker. Tvättade lite kläder, vilket alltid sker för hand. Sen gick jag och la mig och läste hela dan, förutom avbrott för lunch. Det var längesen jag hade en så slö dag, men det var välbehövligt, jag har varit fruktansvärt trött efter kurserna vi höll.

Framåt kvällen kom K hem och även B och vi fikade och pratade lite. De tre katterna har bråkat lite och vill jämt ha mat. De är upplockade från gatan av N och har blivit väldigt kräsna här. Vi har också tre sköldpaddor som tyst strövar omkring i huset på egen hand och passar på att bada när det regnar. I morse tog en av dem sig in på mitt rum och jag fick lyfta ut den igen.

Vi har haft ett möte om lönen som fortfarande är 5500 kr per månad. Jag sitter med i ekonomigruppen och vi förslog en sänkning till 2200 kr, efter att ha räknat på vad allt kostar som man behöver. Fortfarande ligger det skyhögt över vad en nicaraguan tjänar. Dollarn står nu i 380 córdobas och mina jobbarkompisar tjänar ca 5000 córdobas per månad. Nu får du räkna ut själv hur stor vår lön är i còrdobas! Förra söndagen hade vi möte med alla SVS:are för att ta beslut. Tyvärr så blev beslutet 3000 kr per månad med 8 röster mot 7 för 2200 kr. Jag la in en reservation. Nu har vårt beslut gått till Stockholm som slutligen ska bestämma lönen. Själv gör jag inte på långa vägar av med 3000 kr i månaden. Tror att det blir ca 1000. Jag känner fortfarande att jag lever alltför bra jämfört med vanliga människor och får nästan dåligt samvete. Gillar det inte alls.

Just det, jag skrev till pappa om restauranger här. Det får jag väl göra till dig också: sist jag var i Managua, gick jag för första gången till den lyxigaste restaurangen i hela Nicaragua, Hotel Intercontinental. Vi beställde in 'Filet Mignon' och jag drack två glas av en jättegod 'fresco' som heter 'Fruit Punch'. Det kostade totalt ca 2000 córdobas, drygt 30 kr. Som du vet äter man mycket ris och bönor här och så även till 'Filet Mignon'. Det är nog bara i Nicaragua man äter 'Filet Mignon' med bönor och ris, t.o.m. på den lyxigaste restaurangen i landet.

En dagens rätt, 'comida corriente' kostar ca 200 córdobas och består av ris, bönor, sallad på vitkål och tomater och någon köttröra samt tortilla. Den serveras ofta på plasttallrikar i väldigt glada, men slitna färger. Till 'comida corriente' får man också 'fresco', som serveras i plastmuggar eller på lite bättre ställen i avhuggna glasflaskor, som har gjorts om till dricksglas. Om man får bestick är det en gaffel eller sked, annars äter man med händerna eller med bananblad, 'chagüite'. Servetter får man nästan aldrig utan torkar sig på bordsduken om det finns. Ibland finns askfat på borden, men oftast inte och då är det golvet som gäller. Överhuvudtaget så är Nicaragua ett ganska smutsigt land, det får ni bereda er på.

I morgon är det en speciell dag här i León, något som kallas 'la gritería'. Den här dagen varje år går man ut på gatorna och skriker:
   - Quién causa tanta alegría? (Vem orsakar så mycket glädje?)
och då ska man svara:
   - María de la Concepción,
och ge någon liten småsak till den som skrikit.



Nicaraguasidorna Förra brevet Nästa brev Alla brev