Framsidan Innehållssidan Kontakt: ompio57(snabel-a)gmail.com


 

Arbete och krig


León, torsdag 28/7 -88 kl. 20.30

Hej mamma lilla!

Skriver lite igen till dig. Tiden går och snart har jag varit här 7 månader. I början på augusti ska jag skriva en halvårsrapport till utbildningsministeriet om mitt jobb.

Egentligen har jag inte så mycket att skriva. Allt här har blivit så vardagligt, så det är svårt att komma på något nytt att berätta. Jobbet går bra, även om problem uppstår ibland. I måndags skulle jag upp till Somotillo för att hålla en kurs. Jag kom till kontoret kl. 6 på morgonen för att hämta labgrejor och kompendier som jag fått upptryckt på elstenciler. En av MED:s bilar var bokad kl. 6, men den var inte där när jag kom. Inte heller hittade jag kompendierna, som helt enkelt var försvunna från skrivbordet. Jag ringde en jobbarkompis och han kom för att hjälpa mig att leta, utan resultat. Chauffören till bilen kom och berättade att det inte fanns bensin, men att han skulle ut och försöka hitta. Inte förrän kl. 8.30 kom jag iväg, utan kompendier. Kl. 6.30 skulle vi plockat upp L, en jobbarkompis, i Chinandega. När vi kom dit kl. 9.30 hade han förstås stuckit iväg. Vi fortsatte till Somotillo och kom fram kl. 11. På skolan visste de inget om någon kurs och hade alltså inte meddelat alla lärare som skulle delta, och vid det här laget var det svårt att få tag på dem. Även lärare från skolor längre norrut skulle delta. Felet var kontorets, som inte hade meddelat alla berörda. Här är det dessutom svårt att ringa, eftersom inte alla skolor har telefon. Ja, det var bara att återvända till León igen.

Igår däremot, kunde vi hålla vår fysikkurs i Chichigalpa, med totalt åtta lärare, dvs. alla som skulle vara där. Det blev en enorm framgång. Jag och L lät dem jobba med experiment enligt kompendiet som vi skrivit, från kl.8 till kl.16, med avbrott för lunch, som SVS betalade genom ett s.k. verktygsbidrag som jag sökt om och fått beviljat. Utvärderingen efteråt var enbart positiv och vi kände oss väldigt nöjda.

I morgon ska vi hålla kursen här i León och nästa vecka i Chinandega, El Sauce, Somotillo och Nagarote och sen har vi täckt upp hela regionen. Hoppas bara att informationen nått fram till alla, fast jag tvivlar på det. Fungerar det inte ska jag prata med högsta chefen på kontoret, så att det blir bättre, för annars blir det jättesvårt att fortsätta hålla kurser. Ja, en av cheferna blev väldigt förbannad när hon fick veta vad som hände i måndags och skrev ett argt brev till dem som är ansvariga för bilarna. Jag märker att mitt jobb värderas väldigt mycket av mina chefer.

Kriget kom och knackade på i kväll, i form av en 'cachorro', dvs. en lumparkille. Militärtjänsten är på två år och innebär direkt deltagande i kriget. Han kom direkt från Chontales, femte regionen, där kriget pågår för fullt. En ung kille på bara 17 år, som verkade fruktansvärt trött där han kom med sin ryggsäck och kulspruta på ryggen. Han studerade tidigare för C, den italienska tjejen som bor här. Tyvärr är hon på semester i Italien just nu, men vi släppte i alla fall in den stackars killen, gav honom mat och nu sover han säkert skönt i en extrasäng här.

......

Kram, Susanne



Nicaraguasidorna Förra brevet Nästa brev Alla brev