Framsidan Innehållssidan Kontakt: ompio57(snabel-a)gmail.com


Klicka på bilden för att se den i lite större format!

Sesteo, café i centrala León, hyllar den 19 juli.

Frukter, USA-ambassadören och löneskillnader


León, 19 juli -88

Hejsan mamma!

......

Trots att det är den 19 juli idag (9-årsdagen av revolutionen) har jag inte varit utanför huset. Har drabbats av en ordentlig förkylning och bara hostar och svettas. Känns inget vidare här i värmen. 19 juli har i år firats i Juigalpa, femte regionen, och en del kompisar har varit där. Jag lyssnade på radion i stället när Daniel Ortega pratade. Han brukar hålla långa tal, men det blev bara en halvtimme.

Regnen kommer inte lika ofta längre och vi är på väg in i en kort torrperiod som kallas 'canícula'. Tror att den varar en dryg månad (sägs det i alla fall) och sen kommer regnen igen för att hålla upp i oktober - november.

Du frågar om det finns jordgubbar här, och det finns det faktiskt, men bara i norr uppe i bergen vid Jinotega, och jag åt det där i januari på vår rundresa. Frukter som vi har för närvarande är mango, ananas, bananer, pitaya (ser ut som en jordärtskocka, men är lila), zapote, melocotón, mamón och en massa andra, som jag inte vet vad de heter.

......

Förra veckan blev USA:s ambassadör Melton förklarad icke önskvärd person här i Nicaragua, efter en massa demonstrationer som oppositionen lett i Nandaime, vilt påhejade av honom och andra nordamerikaner. Som svar utvisades Nicaraguas ambassadör i USA, Tunnerman, f.d. utbildningsminister, och det har varit stor oro här. Ja, hela tiden händer det något inom Nicaraguas politik.

För att mildra prishöjningarna på baslivsmedel har man beslutat att billigt sälja bönor, ris och socker till alla statligt anställda. Högst 10 % av lönen ska man betala och det är en ganska stor mängd man säljer så här.

Konstigt nog, verkar det som om prishöjningarna har dämpats något. Tycker inte det går lika fort längre. Åtminstone tre veckor har brödpriset varit detsamma. För mig är allting nu väldigt billigt och jag skäms nästan för att nämna vad jag har i lön. Vi fick höjt till 5500 kr den 1/7 och det är nu en förmögenhet. Sist jag var på banken tog jag ut 350 dollar, 150 i kontanter som jag sparar, en check på 50 dollar utställd på 'dollis' och resten i córdobas. Det blev 43 000 córdobas. Mina jobbarkompisar har en månadslön på drygt 5 000 córdobas! Det känns verkligen inte bra att ha den här stora lönen. Eventuellt blir det sänkning snart. På fredag ska jag till Managua på ett möte med SVS:s ekonomigrupp där jag sitter med och hoppas verkligen att de övriga är med på en sänkning. Tyvärr har jag upptäckt att en del volontärer vill leva lyxigt och gör det också. För mig blir det alltför konfliktfyllt att inte behöva tänka på pengar, medan ens nicaraguanska bekanta knappt har så de klarar sig. Men det går ju inte att ge bort pengar heller, det är inte så man hjälper folk. Ja, kursen på dollarn har ökat nästan varje vecka. Nu är den 325 córdobas. Jag brukar köpa cigarretter på 'dollis', där en limpa Windsor kostar 5 dollar. Även mina kompisar som röker har bett mig och jag har köpt till dem, men numera har de inte råd, även om priset på marknaden ligger skyhögt över 'dollis'. Men i stället köper de en billigare sort, 'Alas', utan filter, eller förstås, tigger av mig. Till jobbet brukar jag också köpa kaffe, som är en vana jag infört.

Ja, som du förstår, så behöver ni inte tänka på att ta med mycket pengar. Jag vill stå för kostnaderna för mat och husrum till er. Även om det blir någon ytterligare ändring i den ekonomiska politiken, så att jag plötsligt skulle bli fattig igen, så har jag tillräckligt med pengar sparade för att kunna ge er en fin semester utan att ni behöver tänka på utgifterna. Jag kan också skjuta till pengar till biljetten, så jag tycker inte att du ska ta något lån för att kunna åka hit. Under åren som gått sen jag började jobba, har jag ibland tänkt på ett löfte jag en gång gav dig och som var att jag skulle bjuda dig på en Spanienresa. Det kanske du har glömt, men jag kommer allt emellanåt ihåg det, och får nästan dåligt samvete eftersom det aldrig blivit uppfyllt. Men nu vill jag att du utan tanke på pengar ska kunna få en fin tid här. Det är så mycket jag skulle vilja visa av det här landet, som jag trivs så bra i, trots alla problem som finns. Det vore bra om ni stannade åtminstone tre veckor, gärna mer om ni kan, så hinner vi resa runt en hel del. En vecka av dem tänkte jag jobba och då får ni följa med om ni vill. Mina jobbarkompisar frågar allt emellanåt om dig och när du kommer. Jag har ju visat bilder på dig och en massa andra bilder från Sverige.

......

Vi hörs. Kram, Susanne



Nicaraguasidorna Förra brevet Nästa brev Alla brev