Framsidan Innehållssidan Kontakt: ompio57(snabel-a)gmail.com


Klicka på bilden för att se den i lite större format!

Brödförsäljning på marknaden i León.

Fritid, inflation, vaccination och tandutdragning


León, söndag 22/5 -88

Hejsan igen mamma lilla!

......

Själv blir jag ständigt och jämt uppvaktad här. För en gångs skull stämmer mitt utseende med skönhetsidealet som är blonda, lite mulliga kvinnor. Det känns faktiskt lite jobbigt för det mesta, för man blir alltid betittad ordentligt och alla karlar ropar efter en när man går ensam på gatan. Visserligen vänliga saker, men jag tycker de är lite väl översvallande och så är jag ju inte van vid all uppmärksamhet och vet inte hur jag ska bemöta den. Vill ju inte vara ovänlig, men min enda lösning blir att låtsas som ingenting, utan att svara. Jag har varit ute och dansat en hel del och får aldrig sitta stilla utan blir uppbjuden i ett. Höjden var väl en gång i Managua då tre stycken bjöd upp samtidigt. Jag nobbade allihop, vilket jag alltid gör när det spelas lugna låtar, eftersom 'nicas' har en benägenhet att klistra sig fast vid en när de dansar 'tryckare'. Däremot gillar jag väldigt mycket att dansa till de snabba latinamerikanska rytmerna och säger nästan aldrig nej, även om svetten flödar. I torsdags var jag ute med K och H på en fest som anordnades av Röda Korset. Det var första gången jag var ute här i León och jag märkte skillnaden i värme ordentligt. Mina kläder var precis genomblöta av svett och håret såg ut som om jag precis hade tvättat det, efter dans i några timmar. Men kul hade jag. Nicas frågar väldigt mycket när man dansar. Den första frågan jag får är nästan alltid om min ålder. Jag ber dem då gissa och svaret är ofta mellan 20 och 25. Nästa fråga är om jag är gift och nästa om jag har barn. Jag är en väldigt ovanlig uppenbarelse eftersom de flesta gifter sig före 20 års ålder och en nicaraguansk kvinna som inte är gift vid min ålder är som en konstig rymdvarelse. Ensamstående mammor finns det faktiskt många av, eftersom så många män har dödats i kriget. Det är också vanligt att männen helt enkelt överger sina hustrur och barn.

Du frågar hur mycket pengar ni behöver ta med er och det är svårt att svara på eftersom priserna ändras nästan dagligen. Per månad ligger inflationen på ca 100 % och dollarns värde har åter igen börjat öka. Denna vecka höjdes kursen till 12,35 córdobas för en dollar. Dvs. alla priser i córdobas divideras med 2 så får man det i svenska kronor. Prisexempel: middag på restaurang ca 100 córdobas, en läsk 20, ett litet bröd 10, en melon 30, en libra (425 gram) av den enda ost jag tycker går att äta 50, en libra kött 50, en kyckling 100, en libra gul lök 10, en stor tomat 10. Dvs. priserna är ungefär som i Sverige, men beroende på dollarkursen och inflationen kan de ändras snabbt. Men jag rekommenderar ca 10 dollar per dag. Vid gränsen måste man växla in 60 dollar till córdobas och också deklarera alla dollar man tar in i landet. Dollarna växlar man sedan på Casa de Cambio och får då kvitto som man ska visa upp när man åker ut ur landet, så man ska nog inte ge sig på att växla svart. Svartkursen ligger på ca 130 córdobas för en dollar. Det går också att växla resecheckar, men jag tror det är lättast att ha med dollar i kontanter, för med dem kan man handla en del turistsaker.

......

Lite om det aktuella djurlivet:
Igår kväll blev hela mitt rum invaderat av en svärm flygande myror. Hela sängen täcktes av dem och jag for runt och slog ihjäl dem allt vad jag kunde. I morse sopade jag sen upp liken.
I fredags kväll, då det regnade ordentligt, såg jag ett litet grönskimrande kryp flyga vid lampan över köksbordet. Det var en liten kolibri som förirrat sig lite. Den liknade en insekt, men sen när den satte sig en stund på en stolskant såg jag att det var en fågel.
Häromdagen berättade en annan volontär att han blivit stucken av en skorpion som hade gömt sig i hans långbyxor. Dess stick är inte dödliga, men tungan svullnar upp och kan göra att man får andningssvårigheter. Botemedlet heter antihistamin i tablettform.

Och så kan jag berätta att jag igår deltog i en vaccinationskampanj i La India som ligger österut från León. Åkte tillsammans med K och H för att vaccinera barn under 6 år mot polio, stelkramp, difteri och kikhosta. Jag förde bara anteckningar på barnen. Det gick till så att några personer gick runt i byn och in i alla hus för att vaccinera barnen, som skrek så fort de fick klart för sig vad som var på gång. Poliovaccinet är bara några droppar i munnen, medan de andra är en spruta i skinkan. Det var väldigt intressant att gå runt i husen, de flesta med jordgolv. Många barn har tjocka magar, som inte beror på för mycket mat utan på parasiter. Just nu har en kampanj inletts för att få bukt med den höga barnadödligheten i diarréer och jag hoppas verkligen att den ger resultat. De hygieniska förhållandena är verkligen urusla, kanske mest p.g.a. att det saknas kunskap.

Jag berättade i förra brevet om mina tandproblem. Numera är de lösta. För drygt en vecka sen drog jag ut den. Det var väldigt jobbigt för bedövningen tog inte. Till slut satte tandläkaren bedövningen rätt ner i pulpan. Det gjorde fruktansvärt ont, men det hjälpte och tanden kunde dras ut. Resten av dagen låg jag bara, alldeles utpumpad av alla tabletter och bedövningssprutor. Men nu mår jag bra, är bara en tand fattigare.

Kram på dig från Susanne



Nicaraguasidorna Förra brevet Nästa brev Alla brev