Framsidan Innehållssidan Kontakt: ompio57(snabel-a)gmail.com


Klicka på bilden för att se den lite större format!

Sassa på Casa Sueca.

Språkkurs


Diriamba 16/1 -88

Hej mamma!

Tack för brevet som jag fick igår när jag tittade i mitt fack på Casa Sueca i Managua. Bilderna blev ju fina och bra att du skickade med brevet från Chile. Mitt brev som jag skrev dit i oktober med din nya adress har inte kommit fram och därför gör jag ett nytt försök med det här brevet som jag skickar med här.

......

Jag hann aldrig skriva färdigt innan så jag fortsätter nu. Jag sitter här halvdålig på Casa Sueca efter kräkningar och lite diarréer. Har precis lyckats få i mig lite havregröt och en banan. Har legat hela dan och känner mig väl lite bättre nu. Vi har varit på vårt första landgruppsmöte i helgen och blivit presenterade för de övriga volontärerna. Det hände en olycka med mina glasögon där, det ena glaset spräcktes helt när de åkte i golvet. Jag hade precis kommit från duschen och skulle ta på mig dem när strömmen gick och så såg jag inte var de låg.

......

Tiden rusar iväg här och det känns som om man varit här i evigheter. Förra söndagen började vi på en spanskkurs utanför Managua, där vi har lektioner på förmiddagarna och olika studiebesök på eftermiddagarna. Tyvärr så är nästan alla elever från USA och Kanada och därför pratas det mycket engelska. Fast vi låtsas att vi inte förstår engelska så allt översätts till spanska. När vi inte har gått i skolan har vi varit inkvarterade hos olika familjer i en förort till Managua. Jag hamnade hos en fattig familj: mamma, dotter och dotterdotter. Första natten där sov jag ingenting p.g.a. alla ovana ljud från kackerlackor, råttor, katter, hundar, tuppar, grisar osv.

Huset är av träväggar med ett plåttak lagt ovanpå, på så sätt att det finns stora springor mellan väggar och tak. Det är väldigt litet och jag delade rum med mamman. På toaletten på gården fanns inget vatten och duschen var ännu längre ut på gården i ett litet träskjul fullt med råttskitar. Fast mamman, señora Daisy, var nästan översvallande vänlig mot mig, hon sa också att det var den fattigaste familjen jag blivit placerad i.

Frukostarna har bestått av rörda, stekta ägg, någon slags fruktjuice och tortilla. Ibland lite bönor eller ris. Kvällsmaten har varit ungefär likadan. Som du förstår håller jag på att magra här och det skadar ju inte.

Jag skulle egentligen ha fortsatt den här kursen denna veckan också, men jag har inte lärt mig något nytt alls, så jag hoppar av. Det finns ingen tillräckligt avancerad grupp för mig. I stället åker jag till León i morgon för att kolla upp en del bostäder och hälsa på min blivande arbetsplats, utbildningsministeriets lokalkontor.

Kram från Susanne



Nicaraguasidorna Förra brevet Nästa brev Alla brev